Svensk biovisad skräckfilm står det på dvd fodralet. Ja skräckfilm står det. Om man ska räkna det som skräckfilm så kan man knappast klara mycket. Jag skulle kalla det mer thriller drama ifall jag skulle kalla det något.

 

När jag startade filmen hade jag inga förhoppningar över huvud taget om denna film, och tur är väl det. För annars hade de förhoppningarna kraschat totalt. Filmen är typiskt ”svensk”. Komplicerad, mörk (bokstavligt talat, titta inte på den mitt på dagen, du kommer inte se ett dyft), lite halvtaskigt skådespeleri och ganska trist.

 

Sedan att regissören tolkat vampyrer som något helt annat än vad vi är vana vid vet jag inte ifall jag ska ta som ett positivt eller ett negativt tecken. För mig känns det nästan som om han/hon inte hade råd med specialeffekterna och fick helt enkelt göra dem mänskliga.

 

Jag är ganska besviken också över hur de inte lyckats besvara frågorna i filmen. Vart kommer de ifrån? Hur blev de som de blev? Vart är deras familj? Allt för många frågor fanns när filmen var slut.

 

Det enda bra med filmen som jag kan hitta är soundet i början. Det känns som en typisk skräckis när man precis stänger på den och förhoppningarna ökar kanske något, men de försvinner snabbt då musiken går från ”läskig-skräck” till ”svenskt-knark-drama”.

 

Jag brukar tycka om de flesta vampyrfilmerna eftersom jag totalt älskar vampyrer (och ja, det var innan denna vampyrhysteri kom), men denna var inte bra. Har du inte sett den behöver du inte se den heller, för den var inte precis sevärd.

 

Egentligen är den väl bara värd ett Z,

men bara för att det är vampyrer får den ett halvt poäng till.

---

 

Helt klockren, så fruktansvärt underbar! Den här filmen kunde nog varit tre timmar, det hade inte gjort någonting. Faktiskt, den var nästan för kort. Man satt och önskade att den inte skulle ta slut. Detta måste vara Tim Burtons bäste film någonsin (eller ja, jag har en känsla av att Alice i Underlandet kommer ta den platsen efter jag sett den). Den är så välgjord och detaljerna är helt underbara.

Efter filmen så fick man en liten sådan där "Vad sjutton gör vi med våran jord?" och "Vilka teknik-freak vi börjar bli" känsla, så Tim lyckades verkligen.

Men en sak jag reagerade på hur olik alla andra Tim Burton filmer den var. Den hade inte den där samma parodi-känsla vissa av hans filmer kan ha eller den där starka kontrasten mellan ljus och mörker. Inte för att det var något negativt med det för jag saknade det inte något under filmens gång. Men efter jag sett klart den så hade jag önskat det varit något som verkligen skrek Tim Burton om filmen.

Jag ska genast leta rätt på denna film och handla hem den (hyrde den nämligen), den måste till min samling för enligt mig var det perfektion i filmformat.

Tänk dig att vara tonåring (eller ni som är tonåringar som jag kan ju sätta sig i den situationen väldigt lätt). Livet är jobbigt och känslorna svallar över. Men tänk då att du blir lämnad utav din mamma, den enda som du trodde brydde sig om dig, med några få kronor och ingen mat för att leva ett bättre liv i USA. Allt du har kvar är en moster som inte vill veta av dig och tvingar dig att flytta.

Trots lovord av sin mor så kommer inga pengar från USA och Lilja tvingas göra det hon aldrig trodde skulle hända, hon tar betalt för sex. Bara för att överleva.

Den här filmen berör och får en att verkligen att tänka till och förstå hur jäkla bra vi svenskar egentligen har. Jag har länge inte brytt mig om att se denna film, den har inte kännts intressant men idag är jag glad att jag sett den. Det finns inte så mycket mer att säga om denna än se den. Den är faktsikt mycket bättre än vad den låter.

Jag var faktiskt väldigt besviken av denna film. Den var egentligen bra (och en väldigt typisk Tarantino film) men efter att man sett trailern så hade man helt fel inställning till filmen.

1.       Man trodde att Brad Pitt skulle ha huvudrollen, eller ja det hade han ju på sätt och vis, men har var med mycket mindre än man trott från början.
2.       Jag hade inte en aning om att det var en Action/Drama. Okej där var ju mitt egna fel att jag inte tittat efter, men efter att tittat på trailern så var jag inställd på en Action/Komedi.
3.       Den var så mycket segare än jag trott från början.
4.       Var exakt börjar det spännande på filmen? Alltså det händer ju inte särskillt mycket, förutom prat, prat, prat och lite mera prat.

Och en sak jag störde mig på var att det handlade om så många personer på en och samma gång att man tillslut inte visste vem som var vem.

Men nu ska jag inte klaga sönder filmen för den var egentligen ganska bra. Den var mycket genomtänkt och ingen av alla de miljoner planer folk kom på gick som det skulle vilket ledde till att man inte hade en aning om varken hur filmen skulle sluta, när den skulle ta slut eller ens vad som skulle hända de nästa fem minuterna.

Satt länge och velade fram och tillbaka hur mycket i betyg jag skulle ge den, men det blir faktiskt inte mer än 2½ z:an. Nej så bra var den inte tycker jag, inte min typ av film helt enkelt. Men jag förstår helt hur och varför folk tycker om den, men som sagt inte min typ av film.

---

Orginaltitel: Inglourious Basterds
År: 2009
Regi: Quentin Tarantino
Gengre: Action, Drama
Skådespelare: Brad Pitt, Diane Kruger, Mélanie Laurent, mfl.

Under det första året av den tyska ockupationen av Frankrike tvingas Shosanna Dreyfus bevittna avrättningarna av sin familj, ledda av nazistöverste Hans Landa. Shosanna lyckas fly och beger sig till Paris där hon skapar sig en ny identitet som biografägare.

På annat håll i Europa arrangerar löjtnant Aldo Raine, med hjälp av en grupp judiska amerikaner, en serie snabba och chockerande hämndaktioner mot tyskarna. Gruppen, som blir känd hos fienden som ”the basterds”, möter den tyska skådespelerskan tillika spionen Bridget von Hammersmark och de förenas i målsättningen att störta ledarna för det Tredje riket. Fler öden sammanstrålar bakom en biografridå i Paris, där Shosanna skissar på en egen hämndplan ...

Se trailer 1 HÄR och trailer 2 HÄR.

Vilken film! Varför har jag envisats så med att inte försöka se den? Den var så grymt bra, och man fällde minsann en och annan tår när slutet började närma sig. Trotts att jag hatar sorliga filmer så var denna helt okej (nej, men än okej egentligen, underbar!). Det fanns helt enkelt ingen annat sätt än sorgligt den kunde sluta på och redan när man började titta på den så visste man innerst inne hur den skulle sluta. Men den hade mer än ett sorligt slut, det var ett väldigt vackert på sitt egna lilla vis.

Filmen var hela 159 minuter (2 timmar och 39 minuter) men den kändes inte alls så lång. Men jag måste erkänna att när dvd:n stod på 1h40min så började jag känna mig lite less på filmen för just då var det som om den dog ut. Men bara efter några minuter efter det så var den lika intressant som precis när jag startade den.

Men den får faktiskt ett litet minus av mig (förutom det att den dog lite mitt i filmen). Början, kan någon förklara vad sjutton det har med filmen att göra? Jag vet inte ifall det är jag som är trög, eller ifall det helt enkelt är så att början var väldigt obegripligt.

Så ni där ute som faktiskt missat den eller gjort som jag, vägrat att se den, titta på den nu! En underbart välgjord (faktiskt helt otroligt hur bra de gjort det med tanke på att man får se huvudpersonerna från 20 års åldern till 60-70), genomtänkt och vacker film som är en ”bara-måste-ses-innan-man-dör”-film.


Den får 4½ av 5 Z:an, den kunde fått 5 ifall det inte varit för de två små minusen. Början och att den dog lite mitt i. Men den är helt klart sevärd (därför borde ni se den nu!).

---

Svensktitel: Benjamin Buttons Otroliga Liv
Originaltitel: The Curious Case of Benjamin Button
År: 2008
Regi: David Fincher
Gengre: Drama, Fantasy
Skådespelare: Brad Pitt, Cate Blanchett, Jason Flemyng, Taraji P. Henson mfl.

Benjamin Button föds som en svag äldre man och åldras baklänges, det vill säga att hans kropp blir yngre tills han slutar sitt liv som ett spädbarn. Den tragikomiska berättelsen om den välbärgade Button sägs ha inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist.

Se trailern HÄR.

Andra gången jag ser denna och den var inte bättre denna gången heller. Om du frågar mig så tycker jag knappast den ska klassas som komedi, eller ja vad skulle den annars klassas som? Den passar ju inget egentligen.

Jaja skit sak samma. Den är ganska tråkig, det var det jag ville komma till. Speciellt början. Herregud den börjar ju aldrig! Och man fattar inget i början. Bara en massa människor som man inte fattar vad de har gemensamt och den är så fruktansvärt seg.

Dock mitt i filmen så "startar" den äntligen och den chockar en helt klart. Man är verkligen inte berädd på att det som händer ska hända (ja jag kan inte säga vad som händer för då förstör jag exakt hela filmen) och äntligen börjar man fatta vad allt folk har gemensamt och vad som faktiskt händer i filmen.

Ingen film jag direkt rekomenderar. Det finns ju säkert människor som tycker den är jätte roligt (smaken är som baken säger man ju), men enligt mig så är det inte en film som är särskillt sevärd.

Vad det är underbart när man har helt fel ibland!


Bestämde mig att äntligen titta på en skräckis, när jag för en gångs skull var ensam hemma och hade tv-rummet för mig själv, men var helt inställd på att denna film skulle totalt suga. På sista tiden har jag bara fått tag på riktigt dåliga filmer så därför var jag helt insatt i att filmen kommer vara värdelös.

Men vad skönt det är ibland när man har helt fel!

Filmen var inte den bästa jag sätt, men helt klart sevärd (Och surroundljudet gjorde inte filmen sämre direkt, tvärt om! Herregud vad verkligt det blev helt plöttsligt!).

Något som jag älskade med denna film var specialeffekterna och slutet. Hela filmen var inte baserad på specialeffekterna som så många andra skräckisar är och de var faktiskt vädligt välgjorda och slutet hade minsann en twist jag inte hade räknat med när jag började se filmen.

Tycker helt klart att ni som tycker om skräckfilmer borde åtminstånde se denna någon gång.