* Du gör absolut ingenting, då menar jag verkligen ingenting. Spelar ingen roll om du steg ipp vid 8, 10 eller 15:55. Helt plötsligt är klockan 22 och du har ägnat dagen åt att stirra på en vägg.

* Du går i pyjamas (alt mjukisar) heeeeeela dagen.

* Du tappar dagarna. Är det tisdag idag? Söndag? Eller kanske fredag?

* Du vänder på dygnet som aldrig förr.

* Du tänker "Jag ska göra detta, detta och detta innan sommarlovet är slut". När sommarlovet är slut har inte en grej gjorts och du har till och med mer saker på listan än tidigare.

Är kära personer.

1. De kan prata om deras älskade i timmar (och gärna säga om det dom nyss sagt ca 25 gånger) utan att bli det minsta trött på det. Eller upptäcka att den som lyssnar bara låtsas bry sig och egentligen slutade att lyssna för 3 timmar sedan.
2. Det spelar ingen roll hur viktig text människan publicerar på twitter, facbook eller blogg. De lyckas alltid, på ett eller annat sätt, få in "Jag älskar dig ....." eller "Du är min för evigt .....".
3. De lyckas alltid glömma bort sina vänner, mer eller mindre.
4. De kan inte se ett enda fel på sin partner.

Och till sist, när förhållandet spruckit (vilket det alltid gör, i alla fall i min ålder) så har de glömt bort hur underbar sitt ex var. Nu kommer de endast på de negativa sakerna och de klarar sig så mycket bättre utan sitt ex.

* De som vet allt.
Det spelar ingen roll om det så är om hundar, fåglar, flygplan, oväder, bensinpriset eller bebisar. De vet allt! Tror de i alla fall.

* De som aldrig har fel.
Ofta är de sånna som också vet allt och de har aldrig, aldrig någonsin fel. Och skulle man upptäcka att de faktiskt har fel så byter de snabbt samtalsämne, eller tjurar i 14 dagar.

* De som ska skämta när man känner sig arg/ledsen/nere.
De kan verkligen skämta om allt, precis vid fel tillfälle. Har din hund dött? Ja vänta bara någon minut så kommer denna underbart smarta människa på en rolig historia om någon överkörd hund.

* De som låtsas att de är helt blåsta och dumma i huvudet bara för att få uppmärksamhet.
Behövs ens någon förklaring? Sluta spela dum!

Och tillsist:
* Dem det alltid är synd om.
Har du precis brytit båda benen, stukat tummen och spräckt huvudet? Tyck inte synd om dig själv för guds skull! De där "det-är-alltid-synd-om-mig-människorna" har upplevt både det ena och det andra och har alla möjliga problem i kroppen därför är det alltid, jag upprepar, alltid mest synd om dem.

Bara för att jag har tråkigt.

Blogg jag läser först: Hmm, antingen Spiderchick eller Rewind&Play.

Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst: Kenza, eller jag har sett hur hennes blogg ser ut men aldrig klickat mig in på den, och Bloggkommentatorerna.

Kändisblogg jag följer: Hmm, ingen? Kissie's kanske, men har svårt att klassa henne som kändis.

Mest kända bloggare jag sett IRL: Ingen faktiskt, haha.

Första bloggen jag började följa: Egoinas.

Bloggare jag beundrar och varför: Spiderchick och Egoina för att de är ärliga och rolig och sedan Lady Dahmer för både hennes åsikter och att hon vågar vara så otroligt ärlig..

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Tack Spider för att du upplyste mig om att jag missat en fråga. Hmm, ja jag vet inte. Inget? Eller ja, terapi kanske Har varit himla helande och man har mått så mycket bättre av att kunde skriva av sig.

Då hatar jag att blogga: De dagar då det verkligen inte kommer några ord från hjärna till bloggen. Det är bara tomt i skallen. Och de dagar då det är väldigt lite folk som besöker och bloggen och ingen lämnar en enda kommentar, lite tråkigt faktiskt.

Då älskar jag att blogga: När folk bombaderar mig med kommentarer. Även masskommentarer som "Fin blogg" och "Ska vi följa varandra på bloglovin" kan vara roliga.

Person som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite uppmärksamhet: Det måste nog vara Fröken Bitterfitta.

Nu utmanar jag följande (om ni vill): Jag har egentligen ingen speciell som jag vill utmana, så jag utmanar alla. Kuligt värre.

Och här skulle det vara en helt annan bild, men hela blogg.se tjafsar emot så jag fick ta något gammalt i arkivet.

1. Jag tycker inte om kolsyra. Eller inte så mycket. Så när jag köpt en fanta, cola eller något annat så brukar jag skaka dem lite innan jag dricker. Då får de precis lagom mycket kolsyra. En av de många anledningarna jag tycker om bonaqua, de har lagom mängd kolsyra.

2.       Jag tror inte på halstabletter. Jag kan inte komma på en enda gång det hjälpt. Allt som händer är att man luktar mint (eller vad det nu kan vara för smak på dem), det blir starkt i munnen och man blir slemmig i halsen. Men inte får man mindre ont. Snarare tvärt om.

 

3.       Jag nyser utav starka tuggummin. Det har Clara märkt ett antal gånger kan jag lova.

 

4.       Jag tycker duschar är jätte äckliga. Jag har hur svårt som helst att ställa mig i duschen, jag måste alltid skölja golvet noga med varmt vatten innan jag ens vill ställa mig där på. Haha fråga mig inte varför.

 

5.       Jag har jätte svårt att äta nudlar idag. Alltså snabbnudlar (nudlar man köper på kinarestauranger är fortfarande goda) för jag har totalt ”förätit” mig på det. Det var ju det enda man åt i gamleby! Ja så nu vill jag bara spy när jag äter dem. Okej det finns faktiskt en sort jag faktiskt kan äta, men bara den sorten och oftast bara hälften av nudelpaketet.

 

6.       Jag är lite av en tönt/nörd. I alla fall när det gäller film. Älskar t ex Det femte elementet (eng: The Fifth Element) och ”superhjälte-filmer” som X-Men, Spiderman och liknande (dock inte Batman och Stålmannen, det klarar jag inte av).

 

7.       Jag totalt hatade kaffe och hade god lust att förbjuda det i hela Sverige för bara något år sedan. Och nu har jag svårt att förstå hur man kan överleva utan det.

 

Utan någon speciell ordning.

Förlåt för super usel uppdatering idag, men jag har haft mina skäl om man säger så.

---

Vilka känner sig manade för att köra fem sanningar? De som känner sig manade lägger upp detta på bloggen.

Självförtroende: Oj den är dålig den, faktiskt. Mitt självförtroende är ungefär lika stort som ett sandkorn, dock måste jag erkänna att den har blivit något bättre det sista året. Kanske inte så mycket, men liiite. Och det är faktiskt tack vare bloggen. Jag har vågat vara mer ärlig både mot mig själv och andra och jag vågar säga mer vad jag tänker och tycker. Sen tror jag det har mycket med åldern att göra. Jag har mognat en del sen ett år tillbaka och jag har börjat lära känna mig själv på ett helt annat sätt. Fast jag måste vara ärlig och säga att jag har mycket kvar att jobba på när det gäler självförtroendet.

Stil: Jag har nog ingen stil, jag kör på min egna stil antar jag. Det är nog svårt att ha en ”stil” när man är pank hela tiden och aldrig har råd att köpa kläder. Jag menar det är ju inte så att jag kan uppdatera min garderob precis, haha.

Musik: Ja vad ska jag säga om den? Jag lyssnar helt på vad jag känner för och det är olika dag för dag och beror mycket på vad jag är på för humör. Glad/Sprallig/Fest-humör, då blir det mycket ”MTV-pop”. Alltså sådant som går på radion och tvn mycket. Ledsen/depp-humör, ja då blir det mer ”hård” musik. Typ bullet for my valentine och sådant. Fast något som nästan alltid funkar att lyssna på är 30 sekonds to mars, evanescence, flyleaf, fall out boy och him.

Rädslor: NÅLAR. Haha, det vet väll alla redan om va? Det är nog det värsta jag vet, jag vet inte hur det kommer sig men jag är fruktansvärt rädd för dem. Fast sen är jag ganska rädd för allt. (Jag måste nog klassas som den räddaste människan i världen) Jag har lite smått tandläkar- och läkarskräck (fast det kanske inte är så konstigt, trotts allt har jag inte direkt så vidare positiva minnen från de ställerna), jag är rädd för höjder, rädd för döden, rädd för allt i stort sätt. Men om jag måste välja de värsta rädslorna så är det helt klart nålar och ensamhet, alltså att bli lämnad. Typ att alla vänner lämnar mig och ingen vill ha mig längre.

Drömmar: Se världen och släppa en bok först och främst, sen flytta till Australien (gärna bo i tyskland och england ett tag innan det med), få ett bra jobb och hitta någon jag älskar. Ganska tråkiga drömmar kanske, men då blir man inte besviken i alla fall.

Utan någon speciell ordning.