Den släpps på bio om 47 dagar. Alltså, hmm, den 8 januari om jag inte räknat helt fel.

Såg en väldigt konstig film för några minuter sedan. Skräck-komedi? Jag vet inte vart man ska sätta den. Jag kan inte ens beskriva den, inte mer än att ni borde se den. Den är ganska frän faktiskt. Jag vet inte ens ifall jag tyckte den var bra, den var bara så, ööh, speciell. Haha

Otis har allt han behöver för studenbalen: blommorna, cabrioleten, en cool babyblå smoking (för att inte nämna den fullt utrustade tortyrkammare han har i sin källare). Han har till och med en flicka - en snygg blondin som han kallar Kim - som skulle kunna ge sitt liv för en dejt med honom. Bokstavligen.

Som antaglien en hel del person känner till så har Dirty dancing skådespelaren Patrick Swayze avlidit i cancer och detta tänker SVT hedra med att visa filmen Dirty Dancing. Något jag absolut inte tänker missa! Jag tycker faktiskt filmen är himmla bra och jag äger den tyvärr inte så det blir att sätta sig i tv soffan med popcorn och mysa.

Filmen visas på fredag (18 september) klockan 22:00 på SVT1

   
Patrick Swayze (18/8 1952 - 14/9 2009)

Patric blev diagnoserad med pankreascancer i januari 2008.
Han dog, omgiven av sin familj, den 14 september 2009 57 år gammal.


RIP Patrick Swayze

+ en skräckis, vet bara inte vilken än.

Shaun (Simon Pegg) och hans bästa vän Ed (Nick Frost) spenderar största delen av sin lediga tid på lokalpubben "The Winchester". En kväll bestämmer sig hans flickvän (Kate Ashfield) att göra slut, eftersom Shaun inte gör något med sitt liv. Shaun bestämmer sig för att göra något åt sitt liv för att kunna bli ihop med sin flickvän igen och försöka komma överens med sin styvfar (Bill Nighy).

Tyvärr så bestämmer sig de döda att vandra på jorden på samma gång och vad som följer är en zombieinvasion som försätter landet i kaos. Shaun flyr tillsammans med sina vänner till den sista utposten som han känner till: The Winchester.

Nicholas Angel (Simon Pegg) är en av de bästa poliserna i London, med 400% fler gripanden än någon annan polis. Han är för bra och får andra poliser att framstå som dåliga. Därför skickas han till den sömniga staden Sandford.

Här möter han Danny Butterman (Nick Frost), en annan polis som är son till polischefen Frank Butterman (Jim Broadbent). Danny är ett stort fan av actionfilmer och tror att hans nya partner må vara en riktig "bad boy" och hans chans att uppleva livet av skottstrider och biljakter han längtar efter. Men Angel tror inte på honom och beskriver det som bara fantasi.

Men när en serie av mord inträffar i staden förstår Angel att det är något som är fel. Nu måste de försöka att försöka lösa morden innan det är för sent.



(O ja, jag är mycket lat och kopierade bara infon om filmerna, men det får ni leva med)

Någon mer som följer?
(Efter lite klagomål så har dom fått youtube-klippen att funka igen!)

Sång: Jace Everett, "Bad Things"

Komedi och skräck.
Det måste vara de svåraste filmerna att göra, verkar det som i alla fall.
För alltid när man har lånat hem någon av dessa kategorierna så har man läst om filmen och tänker "Denna verkar vara skit bra!".
Man är tror att komedin ska få dig att skratta så du får kramp i magen och att skräckisen ska få dig att hoppa högt i soffan. Men sen sitter man där med popcorn och läsk och undrar vad det är för en skitfilm man har lånat.
Du skrattar inte, du ler knappt av komedin och skräckisen sitter du bara och irriterar dig på dåliga efekter eller på hur lite den faktiskt skrämmer dig. Ännu en gång så har man blivit besviken.
Någon som känner igen sig?

Visst nu ska jag inte sitt här och säga att alla skräckisar och komedier är dåliga, verkligen inte. Och jag förstår ju att göra film är inte världens lättaste. Men ibland undrar jag bara vad dom har tänkt med när dom gör film.
Ne jag får nog börja läsa böcker i stället. Dom lånar ju man gratis, så skulle man bli besviken på den så har man i alla fall inte slängt bort pengar på den.

Ligger i sängen och kollar på Secret Cutting (aka Painful Secrets, sv Hemlig till döds). Tycker verkligen att den är bra, kanske inte så mycket för skådespelarna, manuset eller handlingen. Men för betydelsen.

Shy Dawn Cottrell is a teenager who attempts to please the world but feels like she can please no one. Unlike most people, who are able to express extreme emotions outwardly through words or through tears, Dawn's only mechanism for channeling her pain is through self-injury. This physical pain brought on by cutting or burning herself secures for Dawn relief from the emotional pain that she otherwise would be unable to release.

Jag blir både arg och ledsen för att världen är så oförstående ibland.
Men jag kan inte precis säga att jag känner igen mig i filmen. Skillnaderna är allt för många. Men på något sätt så finns det ju ändå lite jag kan känne igen mig i. När hon t ex förlorar kontrollen totalt, när hon inte kan uttrycka sina känslor på ett annat sätt och känslorna och tankarna som går runt i huvudet på henne.

Jag vet att jag inte borde titta på filmen egentligen då den är väldigt triggande, speciellt för mig som just nu lever på gränsen. Så därför om det är någon som vill se filmen och har problem med självskador så rekomenderar jag den inte.

Sextonåriga Dawn bär på en hemlighet som håller på att ta livet av henne. Hon klarar inte att berätta den för någon. Hon skär sig själv, och om ingen stoppar henne kan hon en dag gå för långt.