Ligger i sängen och kollar på Secret Cutting (aka Painful Secrets, sv Hemlig till döds). Tycker verkligen att den är bra, kanske inte så mycket för skådespelarna, manuset eller handlingen. Men för betydelsen.

Shy Dawn Cottrell is a teenager who attempts to please the world but feels like she can please no one. Unlike most people, who are able to express extreme emotions outwardly through words or through tears, Dawn's only mechanism for channeling her pain is through self-injury. This physical pain brought on by cutting or burning herself secures for Dawn relief from the emotional pain that she otherwise would be unable to release.

Jag blir både arg och ledsen för att världen är så oförstående ibland.
Men jag kan inte precis säga att jag känner igen mig i filmen. Skillnaderna är allt för många. Men på något sätt så finns det ju ändå lite jag kan känne igen mig i. När hon t ex förlorar kontrollen totalt, när hon inte kan uttrycka sina känslor på ett annat sätt och känslorna och tankarna som går runt i huvudet på henne.

Jag vet att jag inte borde titta på filmen egentligen då den är väldigt triggande, speciellt för mig som just nu lever på gränsen. Så därför om det är någon som vill se filmen och har problem med självskador så rekomenderar jag den inte.

Sextonåriga Dawn bär på en hemlighet som håller på att ta livet av henne. Hon klarar inte att berätta den för någon. Hon skär sig själv, och om ingen stoppar henne kan hon en dag gå för långt.