Efter många om och men så lyckades även jag komma hem och nu vill jag faktiskt dela ut dagens ros, utan att känna mig som en pensioner.

Till tjejen på pressbyrån i vetlanda. Jag hade fått mitt kort snott (av min lillasyster som tur var) och upptäckte inte det förens jag skulle betala min latte. Som tur var var tjejen så snäll och lät mig betala i morgon.

Tack, tack, tack!