Det är väldigt simpelt faktiskt. Jag har inte hunnit och inte vetat vad jag skulle skriva när jag väl hann.

Morgonen började helt fel. Vi skulle till mormor och morfar på morgonen och trött som jag var (eftersom jag stannade uppe hela natten) vaknade inte när mamma väckte mig. Så helt plötsligt har jag en stressad mamma över mig som är fullt påklädd och berättar att hela familjen står nere i hallen påklädda och klara för att springa ut i bilen och åka. Gud så bra! De är påklädda utekläderna och jag ligger i sängen i pyjamas. Jag hann ju inte ens vakna! Det var ju bara att slänga på sig kläderna så gott det gick när man fortfarande halvsov.

Väl där (efter att ha sovit exakt hela vägen) så var det mat, efterrätt, fika och jag undrar ifal det inte var mat igen? Av någon konstig anledning när man hälsar på "gammalt folk" så äter man väldigt ofta. Hur kommer det sig?
Där var jag i alla fall väldigt *host* social. Satt bara uppe på övervånignen och tittade på Sweeney Todd och Hairspray.

Sen var det hemfärd, sov hela vägen hem igen, och där var jag som en zombie. Tittade lite på tv, spelade lite på datorn och spelade Wii Fit Plus (jag kommer vara supersmal till nyår! *ironi*). Då hade jag ju visserligen hunnit blogga, men seg som jag var visste jag itne vad jag skulle skriva. Så jag skriver nu och förklara i alla fall att jag lever. Det är ju alltid något.

Bjuder på lite dampbilder (som vanligt) på mig från igår när jag skulle göra håret lockigt (därav de såå fina flätorna):