Pedofil

Har suttit och kollat runt lite på internet, som vanligt. Och ofta blir det ett klick här och ett klick där och tillslut vet jag inte riktigt vart jag har hamnat. Idag hittade jag en blogg, ihpm's blogg (<--länk) och lyckades komma in på inlägget Det vi inte vill prata om (ännu en länk för er som inte skulle förstå ;)).

Utdrag från inlägget:
Bloggen kan ni läsa här och där argumenterar han om varför pedofiler ska vara accepterade i samhället och varför dom ska få fortsätta med sina övergrepp.
(...)
Hans blogg har dessutom blivit ett vattenhål dit andra perversa och sjuka människor dras, tex han här. Läs här om hur denna mannen har tagit kontakt med, lekt med och blottat sig inför barn, du kan läsa vad en annan bloggare skriver om det här.
(...)
Asen tror faktiskt inte att dom gör något fel, att barnen vill detta, skickar inviter mm! För oss är en puss på kinden från en liten pojke eller flicka något som får oss att le, en pedofil reagerar med upphettsning och tar det som en inbjudan, ett tecken på att barnet är villig.

Jag blir helt förstörd vid tanken på att det faktiskt finns människor med en störning i huvudet (ja det är så jag ser på det, en störning och inte en "sexuell läggning" som vissa pedofiler verkar se det som), som gör andra skada utan att på något sätt känna att det är fel och söka hjälp och sedan sitta och blogga om deras fantasier.

Någon pedofil i detta avlånga land kallar sig Nicolai de Bauer och har bloggen Pedofil verklighet.
Bara namnet får magen att knyta sig och framför mig ser jag stackars små barnansikten söndergråtna för att de inte förstår varför den snälla farbron gjorde som han gjorde.

Utdrag från hans blogg:
Jag är helt och hållet nöjd med vad jag fått uppleva under min livstid, och blir bara glad om jag får vara med om mer. Inför framtiden hyser jag framför allt, såsom den hopplösa dagdrömmare jag är, en vision om vad jag skulle vilja erfara. Jag drömmer nämligen om ett samhälle där jag, efter en fyra år lång lärarutbildning, skall kunna kyssas ömt och älska med mina närmaste elever - och efteråt röna föräldrarnas tack, för det goda jag gjort för deras barn! ;-) :-D

Jag förstår inte hur en människa kan skriva detta, lägga ut det på internet och sedan inte bry sig mer. Ser han ens vad han har skrivit? Ser han inte ens hur sjuk texten är?
"Jag drömmer nämligen om ett samhälle där jag, efter en fyra år lång lärarutbildning, skall kunna kyssas ömt och älska med mina närmaste elever"
Jag ryser.
"och efteråt röna föräldrarnas tack, för det goda jag gjort för deras barn"
Men barnen då? Föräldrarna ska bli glada och säga tack, men barnen? Har de ingan känslor? Har de inga egna tankar? Är det allt de ser? Barn är ting?

Jag bara undrar, vad är det som finns i deras hjärna? Vad döljer sig där inom dem som gör det sjuka till något normalt för dem?
Ännu en gång sätts min hjärna på högvarv. Min nyfikenhet har vaknat och ögonen har öppnats.
Den gamla Lina, som en gång intreserades av seriemördarnas psyken och hjärnor har ännu en gång vaknat. Att jag inte läser psykologi egentligen.
Men tro inte nu, bara för att jag intresseras av deras psyken, så tycker jag att de gör rätt. Verkligen INTE!
Det de gör är så fel, äckligt och sjukt det bara kan bli. Men jag ser inte det som om de har en speciell läggning eller att de har valt detta. Jag ser detta som en psykisk rubbning, handikap, störning, ja vad vi nu ska kalla det som. Men de har inte valt detta själv, detta är en sjukdom. Så det är ju inte deras fel att de tänder på barn, MEN, deras handlingar är helt deras fel. De kunde istället söka hjälp och aldrig bli helt friska, men till en del så att de i framtiden kanske aldrig tar bort ett stackars litet barns oskyldighet. För detta är inget som barnen vill, men tyvärr så tycks pedofilerna tycka det.

Världen är en sorglig platts.

Kommentarer
Postat av: jossan V

skapligt sjuk... hatar pedofiler

2009-08-10 @ 20:11:17
Postat av: Nicolai de Bauer

Hej på dig, Lina!



Nu när jag väl blivit uppmärksammad av dig, känner jag en tilltagande lust att kommentera det du skrivit. Till att börja med vill jag uttrycka min glädje över att du, till skillnad från många andra, faktiskt bejakar din nyfikenhet. Det vill jag att du skall göra. Endast så, är jag övertygad om, skall du på ett effektivt sätt kunna göra nya upptäckter i ditt liv.



Din reaktion över bloggens namn är fullt förståelig, men icke desto mindre olycklig. Dels är jag ung och snygg och förtjänar bättre än att bli kallad 'farbror,' och dels befarar jag att du förknippar pedofili med övergrepp, vilket är ett hinder för verklig klarsyn. Minns att en läggning och ett beteende är två helt olika saker! För min egen del brukar jag oftast få kidsen att skratta, inte gråta.



"Men barnen då? Föräldrarna ska bli glada och säga tack, men barnen? Har de ingan känslor? Har de inga egna tankar? Är det allt de ser? Barn är ting?"



Barn har visst egna tankar och känslor; varför skulle jag betvivla det? I mina ögon uttrycker dessutom barn och ungdomar långt fler tankar än vad de flesta vuxna gör, vilket jag anser vara någonting positivt.



"/.../ det är ju inte deras fel att de tänder på barn, MEN, deras handlingar är helt deras fel. De kunde istället söka hjälp /.../"



Vadan detta ordet 'fel'? Är inte det en litet väl pessimistisk syn på människan och hennes inneboende potential? :-) Vad läggningen beträffar, är den som vilken annan som helst: Det är inget fel med att vara sexuell. Att man har ansvar för sina egna handlingar är emellertid en lika viktig sanning, vilken jag förmodar var andemeningen i citatet ovan.



Att söka hjälp för sina tankar och känslor kring pedofili har jag redan gjort ett par gånger, och gör det även idag. Hur det gick första gången kan du läsa vidare om här: http://blog.sexualpolitik.se/2008/11/09/gastinlagg-vad-som-hande-nar-en-pedofil-oppnade-sig-for-skolkuratorn/. Jag vill dock understryka, att min egen avsikt med all form av terapeutisk dialog aldrig har varit att försöka 'bota' mig ifrån läggningen ifråga. Det finns så mycket annat att prata om, när man tänder på sådant folk inte vill att man skall tända på.



"Det de gör är så fel, äckligt och sjukt det bara kan bli."



Nämligen? ;-)



Jag ser fram emot ett fortsatt meningsutbyte med dig, Lina. Efter att ha läst din korta presentation av dig själv, förstår jag att vi har ett flertal gemensamma intressen, som säkert också skulle vara intressanta att ta itu med vid tillfälle. Till dess läser jag gärna dina reflektioner på denna kommentar! :-)



Vänligen,



Nicolai de Bauer

2009-08-10 @ 20:33:41
URL: http://nicolaidebauer.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0