Inte min bild.

Jag bara undrar.
Fast jag är ju en av de där väldigt få människor som tycker om att vara vita istället för att sola sönder kroppen. Cancer kan jag få en annan dag tack.

Känns lite sorgligt i så fall, har verkligen njutit av denna snö. Ja ni läste rätt, njuuuuuutit! Jag tycker om snön. Dock ska det bli himla skönt med vår med, slippa klä på sig i tio ton lager bara för att gå ut, men kommer sakna snön.

Och när kommer vi få sådan underbar snö nästa gång? 2020?

Ja jag kommer sakna den.

*snyft*

Nu ska jag ta några sömntabletter och sedan lägga mig i sängen med Black Snake Moan på datorn. Finns knappast inget som är så mysigt som att somna till en film. Det känns så rogivande och bekvämt på något vis.

Vad tycker ni? Somnar ni gärna med till en film, med en bok, med musik i bakgrunden eller något annat?

---

---

Jag vet att denna text blottar mig själv väldigt mycket och jag har både familj och vänner som läser den, men jag måste ändå få säga hur det var, hur det är och hur det kan vara. Eller hur?

Vet inte vad det är med mig riktigt. Vart har den glada och spralliga Lina tagit vägen? Hon som älskar den vita snön, hon som målar och kladdar trotts hon inte är särskillt bra på det, hon som skriver noveller så fingrarna får kramp, hon som är så glad hela tiden. Vart tog hon vägen?

Jag ligger här sömnlös i sängen just nu och känner mig färdig för att börja gråta vilken sekund som helst, men ingenting kommer trots att det kanske vore det bästa att få gråta ut.

Jag borde egentligen inte klaga, för trotts att jag mår ganska dåligt nu så är det ingent i jämförelse mot ett år sedan. Jag mår fruktansvärt bra i jämförelse hur jag mådde då, det ska vi inte ens ta upp hur långt nere på botten jag var. Men ändå kan jag inte sluta bli rädd varje dag jag stiger upp. Blir rädd för att idag kanske är den dagen då allt kommer tillbaka.

I mitt huvud, även om jag mått bra i flera månader i sträck, så finns det alltid en tanke i bakhuvudet. När kommer allt tillbaka? För inom mig så känns det bara som om jag har en "bra dag" och snart kommer allt att kracha igen. För så var det förr, jag kunde klara av några dagar som var bra och jag tänkte "Ja! Äntligen ska jag få må bra igen!" och vips, några timmar senare så sitter jag med rakblad och gråter i natten.

Och alla beteende som påminner det minsta om hur jag betende mig då skrämmer vettet ur mig. Som ikväll t ex, jag kunde inte äta kvällsmat då jag kände mig allt för ledsen och klarade inte av det pga hur jag ser ut. För så var det förr, jag åt inte för jag var för deprimerad och för att jag var tjock. Allt som kom i mig var äckligt och jag spydde oftast upp allt (något jag sotar för idag när det gäller mina tänder). Tänk om jag skulle hamna där igen? Skulle jag verkligen klara av att ta mig upp från det mörkaste mörker som man inte ens trodde kunde finnas igen?

Jag kan aldrig säga att jag inte kommer hamna där igen, men chansen är ändå väldigt liten. Och jag har ju klarat mig upp där en gång tidigare, vad skulle sätta stopp för mig denna gång? Inget. Endast jag själv som kan sätta stopp för det och bestämmer jag mig för att jag inte tänker hamna där igen så får jag helt enkelt se till att inte hamna där igen.

För trots att abstinensen är hög på rakblad och det känns tungt att äta så måste jag tvinga mig själv att fortsätta. För skär jag mig, blir jag mer deprimerad, vilket leder till att jag skär mig mer, vilket leder till att jag blir mer deprimerad osv. Och äter jag inte så blir jag mer deprimerad vilket leder till att jag äter mindre, vilket leder till att jag blir mer deprimerad osv.

Allt är som ett ekorrhjul och man påverkar visst hur man själv mår. Gör man saker för att må bättre och unnar sig själv kommer man må bättre och då kommer man orka göra saker som gör en lyckligare osv. Som sagt, allt är som ett ekorrhjul och låter du dig själv må dåligt kommer du bara förvärra allt.

Så jag tänker fortsätta kämpa, inte ge upp i första taget och gå till skolan så mycket jag bara orkar. För jag behöver inte ligga på MVG+ i alla betyg. Även om det är kul (och bra) att få höga betyg så ska jag inte sätta för höga krav på mig själv. Jag ska göra så mycket jag orkar och klarar av, och det är vad jag mår bra av.

Lång text och väldigt personlig. Jag vet, men vad är meningen med att dölja? Vi svenskar är väldigt bra på att dölja saker och mår man dåligt ska man hålla det hemligt. Varför inte öppna upp oss och kanske till och med hjälpa varandra?

Nu ska jag försöka sova så att jag kanske kan klara av skolan i morgon. Nu har jag faktiskt varit förkyld (på riktigt!) så har inte kännt mig pigg på att gå till skolan. Men i morgon är det ett viktigt prov så måste försöka klara mig upp till skolan.

God Natt kära läsare!

Det här kan väl inte stämma?

Borde det inte vara 19 dagar till julafton?
Eller har jag helt enkelt varit för oaktiv på mattelektionerna?

Det är konstigt, när man är hemma och har som mest tid för allt egentligen så är man minst aktiv på bloggen.
Varför?
Okej, det finns väll inget att skriva om så det kanske inte så konstigt. Jag menar vad finns det egentligen att skriva om?

"Hej kära läsare!
Idag har jag legat i sängen. Först låg jag på vänster sida och studderade noga min lila fina vägg med utbuktade blommor på. Efter att jag studerat den välldigt noga i sådär 2½ timme så vände jag mig om för att titta ut över mitt rum och kolla på det allt för stökiga rummet."

Hmm.. Ja det hade ju kanske inte kännts sådär über-intressant, eller hur?

Kankse lite bättre med färre inlägg som är något mer vettiga i så fall?

Vänta nu! Jag skriver väl aldrig något vettigt?

Det kan ju vara bra att säga kanske?
Jag har faktiskt bara varit upp i ca 1 timme. Jag ser totalt nyvaken och helt sliten. Ungefär som om jag varit på fest de senaste 3 veckorna och inte kommit hem förens nu för att sova lite. Men så är inte fallet. Jag råkade somna i soffan inatt och vaknade vid 05:33 och gick och la mig i min säng. Sen så har jag en massa spray och liknande i håret vilket gör att om man somnar med det så ser man mer risig ut än någonsin!
(Jag hittade en gammal cam från våran gammla dator föresten. Den är bara sådär 9 år nu.)

Endel kanske undrar varför jag lägger upp endel helt udda bilder och kanske en aning osmickrande bilder på mig här på bloggen.
Därför att livet är så?
Livet är inte rosaskimmrande och vackert 24/7 som alla dessa andra bloggare försöker få det att se ut. Jag tar inte ut det bästa och roligaste ur mitt liv och skriver om.

Endel bloggar som är "kända" (det spelar ingen roll ifall de skulle vinna nobelpriset, du kan inte bli känd via en blogg enligt mig) få det ju att låta som att hela deras liv är en enda stor fest, deras kläder och hår ser alltid perfekta ut och hela livet är allmänt perfekt. Men det är ju inte så det är.

Även de har tråkigt, även de har dåliga dagar, även de har "bad hair"-dag, även de har har slit och släng kläder ibland och även de mår skit eller är deppiga. De vill inte erkänna det helt enkelt eftersom de ska vara förbilder och visa att livet är perfekt! Fast jag tror att de missat att livet är precis tvärt om och det är därför livet är så underbart. Det är inte perfekt. Man vet aldrig vad som kommer att hända eller vad som kommer ske. Livet är oförutsägbart och det är det vackraste med hela livet.


Ville bara säga min mening.

Jag har kommit på att vintern är den bästa årstiden någonsin!

Angående detta inlägg.

Haha, nej jag överlever faktiskt. Alla tycker olika och man måste kunna ta kritik, men man måste också kunna försvara sig.

Jag förstår absolut vad du menar och hur du tänker, jag tycker absolut att även någon som är 51 (och över) ska få leva ut. Jag tycker att det är allt för många som inte tar för sig efter de fyllt 50 och blir tråkiga "tanter". Men sen tycker jag det är fel på det sättet Madonna gör. Hon lever inte ut för att hon inte vill vara tant, hon lever ut för att hon är mediakåt. Och sen visst, har man en bra kropp som Madonna har vid den åldern så ska man vara stolt, men man behöver väl inte tvinga sig själv så strikt att det ska se ut så? Varför inte njuta lite av livet ibland istället för att träna aset av sig? 

Det finns ju faktiskt de som tar åt sig och ser det som deras idial. Madonna är ju inte direkt 100% "orginal" och då finns det ju de som kommer i 40års kris och 50års kris och känner sig inte bra när de ser någon som är runt samma ålder men ser ut att vara som 25.

Och sen tror jag inte det hade spelat någon roll ifall det hade varit en lite yngre Brittney Spears eller en Madonna som hade varit med i videon, jag hade ändå tyckt videon hade varit otroligt dålig! För vad sänder videon ut?
Sex.
Precis som hela vårat samhälle så sänder den ut sex. Eller finns det någon som ser något annat sammanhang i den? För videon består ju utav en Madonna som luftjuckar och tar på sig själv och tre (?) killar som gör det samma.

För mig är inte det en musikvideo i alla fall.

Men sen måste jag ju säga att jag gjorde lite fel. Jag syftade ju bara på hennes ålder när jag skrev det, vilket kanske var fel.
Sen menar jag inte att hon ska sluta bara för att hon är 51, men allt hon gjort i stort sätt den sista tiden har syftat på sex. Varför inte göra något orginellt istället ifall hon vill vara kvar?


Jag menade ju inte hennes ålder att det var fel att hon beter sig som hon gör i videon. Det bara blev speglat så när jag skrev.

Jaja, nu har jag fått försvara mig i alla fall, hoppas ni fattar något av det jag skrev i alla fall.

Får oss att känna oss trygga, får oss att bli lata och sedan får oss att bli totalt beroende.
Sen så slår teknologin tillbaka.

PANG!

"Haha looooosers! Nu tänker vi haka upp oss, stänga av oss helt random och fucka upp erat liv totalt! Älska oss, hata oss, vi skiter i vilket. Vi ska bara göra erat liv till ett helvete! MOHAHAHA!"

Just det, så är det. Och kom inte hit och säg att ni inte känner igen er!