Vet att klockan är mycket och att jag borde sova, men jag hittade en gammal novell som jag tror jag skrev uppe i gamleby (okej så gammal var den väl inte) och kände för att skriva in den på datorn. Man vill ju gärna inte sluta när man väl fått lite flyt igen.

Men det är skolan i morgon, måste nog sova kanske?

---

"Inget namn ännu"

Hon tittade på sig själv i den skitiga spegeln. Hon såg en flicka. En flicka med brunt, livlöst hår med början till en blond utväxt. Håret var slitet och hade inte blivit klippt på länge. Luggen hade växt sig lång och hängde för hennes ansikte och i nacken hade det bildats små tovor. Hon tog den långa luggen och förde den bakom ena örat. Ansiktet som tidigare varit dold bakom luggen syndtes nu. Pannan var fettig och finnig, ögonen var mörkt blågrå med långa mörka ögonfransar. Under ögonen så började små mörka ringar uppenbara sig efter alla dessa, nästan helt, sömnlösa nätter. Kinderna var bleka med undantag för några små röda finnar som lös under huden och läpparna var ljustrosa och torra.

 

Hon stängde på vattnet och sträckte ut handen till kranen där vattnet flödade. Kallt. Hon formade sina händer till en skål, fyllde dem med iskallt vatten och tvättade sin feta, blanka hy. Händerna domnade bort och det stack i ansiktet, men hon fortsatte att tvätta. Hon gnuggade sin feta hy fanatiskt med det kalla vattnet tills hon inte längre kunde känna något.

 

Hon stängde hastigt av kranen och sträckte sig för att ta en av handukarna som hängde på väggen. Hon torkade sig varsamt med den mjuka handduken, tog bort den feta, oljiga huden som ersattes till en tillfälligt fräsch och torr hud. Hon torkade händerna, ansiktet och halsen och tittade sedan upp för att ta sig en ny titt i spegeln. Hon möttes av samma flicka i spegeln igen. Flickan i spegeln var trött, sliten, ledsen och rädd. Trött efter alla nätter av tårar men ingen sömn. Sliten efter alla försök att dölja sig bakom en mask som knappt höll. Ledsen för att ingen hörde hennes tysta skrik på hjälp. Rädd för att alla skulle se vad som egentligen doldes där bakom masken. Flickan i spegeln var hon, Emma.

 

Emma var 15 år och gick i nian i en liten skola högt upp i landet. Det var något fel på henne, det säger hennes mamma i alla fall. ”En normal tonåring går inte och låser in sig på rummet för att leka med rakblad! En normal tonåring umgås faktiskt med sina vänner och är social och håller inte på som du gör. Det är något fel på dig Emma!” Brukade hennes mamma skrika efter henne på lördagskvällarna när hon druckit några glas rödvin för mycket.

fortsättning följer...?