Okej nu väntar jag bara på att skolan ska börja brinna eller utsätts för bombhot. Det är snart bara det som fattas. Det som verkade vara en bra dag har gjort en total omvändning och går mot det sämre.

Det började på bussen. När vi skulle svänga in vid björkeby (eller vad sjutton det heter) så kom en bil och stoppade oss pga något problem med vägen så vi fick ta bakvägen in. Självklart var det ingen som skulle hoppa på eller av just där i dag så det var bara att vända på vägen och köra tillbaka.

Sen resten utav vägen var sjukt hal så mitt i en liten liten backe där någon skulle hoppa på fastnar bussen. Alltså det var så halt så hjulen spinner och spinner men bussen rör sig inte en centimeter. Efter mycket problem så lyckas bussen tillslut backa och vi kunde sedan sakta ta oss framåt.

När vi väl kommer fram till nässjö så har bommen vid tågrälsen fastnat havvägs, men vi testar att åka under ändå! Vad händer då? Jo vi fastnar! Som tur var kom vi loss väldigt lätt, men sen var det bara att gasa på och köra mot trafiken på fel sida. Aldrig bra att göra små barn.

Äntligen framme vid stationen, bara åka till skolan eller hur? Nej nej, då ska tydligen inte bussen köra dit upp idag så jag får hoppa på en annan buss. Det var ju visserligen inte så jobbigt, men ändå.

Sen hoppades man ju på att allt skulle vara lungt i skolan, men nej nej. Då ska Illustrater (ett program vi använder i skolan) hata mig oh bestämma sig för att inte funka, hela klassen får en utskällning av våran klassföreståndare och i maten hade de tydligen tappat ett saltkar för det gick knappt att äta.

Det här är så inte min dag idag!
Kände mig ego, därav de vädligt vackra bilderna.