Snart är det praktik. Längtar ju verkligen till det, eller inte.
Det kanske är precis vad jag behöver, få jobba lite och koppla bort hjärnan för en stund, men just nu känns det verkligen som om jag inte orkar. Jag har vart så nära flera gånger att göra något dumt denna senaste veckan. Allt har bara blivit för jobbigt och jag vet inte hur jag ska överleva att bo hemma igen. Det var så skönt att få komma bort från allt och alla. Jag älskar verkligen min familj, det gör jag, men det blir bara för mycket. Vi umgås ju knappt längre och det lilla vi umgås tycker jag slutar mest i bråk. Hur har det blivit så? Eller det har nog egentligen allid varit så om jag tänker efter. Skillnaden på nu och då är nog att jag inte tänkte så mycket på det då. Nehe nu ska jag ta att sluta skriva innan jag deppar ner mig själv totalt.