Alla ni tråkiga människor som för länge sedan glömt bort att man kan använda munnen för att skratta och le, alla ni tråkiga människor som måste vara allvarliga 24/7. Snälla, snälla, LE ELLER LÄMNA MIG IFRED!

Ja ni  får ursäkta mig, men jag är så fruktansvärt trött på att vara på bra humör för en gångs skull, bara för att det ska förstöras av någon som glömt bort vad lycka betyder. Ni får ursäkta om jag verkar egoistisk av mig när jag säger detta jag ska säga nu, men jag bryr mig inte ett skvatt om hur jobbigt livet kan vara.

Ja bli tjurig på mig, jag skiter i vilket, vet ni varför? Mitt liv har varit ett rent helvete och jag har inte vetat hur jag skulle klara av att komma upp igen, men jag kom upp. Jag klättrade upp till ljuset när jag låg längst ner i mörkret och trodde att jag aldrig skulle få det klara ljuset igen, aldrig få känna någonting. Bara vara bortdomnad och depprimerad. Men jag kämpade som en idiot för jag var säker på att jag måste vara värd mer än att må som jag gjorde.

Så jag tänker inte få några sura människor att trycka ner mig igen. Så ja, säg att jag är egoistisk av mig som inte orkar bry mig om allt för mycket problem här i världen längre. Men jag orkar inte just nu, okej? Jag vill bli helt "normal" först, okej?

Så alla ni som inte står ut med att jag vill vara fjantig och larvig av mig, okay for me, jag tänker fortsätta vara fjantig, larvig, barnslig, löjlig och oseriös. Det är så jag kommer vara och förbli så lev med det eller lämna mig ifred.

Okej?