Svar på komentar
Hej på dig, Lina!
Nu när jag väl blivit uppmärksammad av dig, känner jag en tilltagande lust att kommentera det du skrivit. Till att börja med vill jag uttrycka min glädje över att du, till skillnad från många andra, faktiskt bejakar din nyfikenhet. Det vill jag att du skall göra. Endast så, är jag övertygad om, skall du på ett effektivt sätt kunna göra nya upptäckter i ditt liv.
Din reaktion över bloggens namn är fullt förståelig, men icke desto mindre olycklig. Dels är jag ung och snygg och förtjänar bättre än att bli kallad 'farbror,' och dels befarar jag att du förknippar pedofili med övergrepp, vilket är ett hinder för verklig klarsyn. Minns att en läggning och ett beteende är två helt olika saker! För min egen del brukar jag oftast få kidsen att skratta, inte gråta.
"Men barnen då? Föräldrarna ska bli glada och säga tack, men barnen? Har de ingan känslor? Har de inga egna tankar? Är det allt de ser? Barn är ting?"
Barn har visst egna tankar och känslor; varför skulle jag betvivla det? I mina ögon uttrycker dessutom barn och ungdomar långt fler tankar än vad de flesta vuxna gör, vilket jag anser vara någonting positivt.
"/.../ det är ju inte deras fel att de tänder på barn, MEN, deras handlingar är helt deras fel. De kunde istället söka hjälp /.../"
Vadan detta ordet 'fel'? Är inte det en litet väl pessimistisk syn på människan och hennes inneboende potential? :-) Vad läggningen beträffar, är den som vilken annan som helst: Det är inget fel med att vara sexuell. Att man har ansvar för sina egna handlingar är emellertid en lika viktig sanning, vilken jag förmodar var andemeningen i citatet ovan.
Att söka hjälp för sina tankar och känslor kring pedofili har jag redan gjort ett par gånger, och gör det även idag. Hur det gick första gången kan du läsa vidare om här: http://blog.sexualpolitik.se/2008/11/09/gastinlagg-vad-som-hande-nar-en-pedofil-oppnade-sig-for-skolkuratorn/. Jag vill dock understryka, att min egen avsikt med all form av terapeutisk dialog aldrig har varit att försöka 'bota' mig ifrån läggningen ifråga. Det finns så mycket annat att prata om, när man tänder på sådant folk inte vill att man skall tända på.
"Det de gör är så fel, äckligt och sjukt det bara kan bli."
Nämligen? ;-)
Jag ser fram emot ett fortsatt meningsutbyte med dig, Lina. Efter att ha läst din korta presentation av dig själv, förstår jag att vi har ett flertal gemensamma intressen, som säkert också skulle vara intressanta att ta itu med vid tillfälle. Till dess läser jag gärna dina reflektioner på denna kommentar! :-)
Vänligen,
Nicolai de Bauer
Det var allt en lång komentar. Först och främst vill jag bara säga att jag står kvar vid att jag tycker det är en mental störning och inte en läggning. På ett sätt kan jag ju helt förstå hur det kan ses som en läggning efter som man bestämmer ju inte hur man blir om man säger så och, ja jag kan inte riktigt förklara men i alla fall. Men sen är det ju helt klart att man tar ansvar över sina handlingar. Jag säger inte att du har "gått för långt" (om du förstår vad jag menar) eller så, men det känns som om det är en ganska riskabel sak att vara pedofil och jobba med små barn. Det är ju lite som jag läste på en annan blogg att om man t ex försöker gå ner i vikt men har choklad hemma så kan man ju tillslut bli tillräckligt frestad för att tillslut äta den. Om du förstår liknaden. Om du jobbar med små barn så kanske då går för långt en dag.
Och jag säger inte att du är mindre värd som människa eller någon pedofil, men tycker att du kanske borde tänka över det?
För mig så finns det inget värre än att höra om barn som blivit utsatta och du förstår väll mycket väl hur mycket skada dessa barn tar vid ett övergrepp, att bli tvingade till något de absolut inte vill?
Jag är en ganska öppensinnad person och bryr mig egentligen inte så mycket om folks läggningar osv. Det är upp till folk själva, så länge ingen annan person tar skada vid detta.
Ja detta inlägg/svar kanske blev lite hackigt och flummigt, men jag hoppas du fått svar på vad du ha velat ha svar på och att du kan känna dig nöjd med det. Annars så vet du ju vart komentarknappen sitter.
Hej igen!
Tack så mycket för svaret! :-) Det är alltid lika trevligt att få diskutera så'na här viktiga saker med folk, tycker jag. ^.^
Nog har du rätt i att svaret blev flummigt, men jag gör mitt bästa för att försöka förstå. Du skriver:
"För mig så finns det inget värre än att höra om barn som blivit utsatta och du förstår väll mycket väl hur mycket skada dessa barn tar vid ett övergrepp, att bli tvingade till något de absolut inte vill?"
För all del, men jag ogillar insinuationen att jag skulle vara en av de som tvingar sig på andra. Jag har många vänner som uppskattar mig och min personlighet. Vid tillfälle brukar jag få beröm för min goda hand med barn. Visst kan vi diskutera något så tungt som övergrepp om du vill, men bär i minnet att det inte är en del av min verklighet!
"Jag är en ganska öppensinnad person och bryr mig egentligen inte så mycket om folks läggningar osv. Det är upp till folk själva, så länge ingen annan person tar skada vid detta."
Det låter bra; jag älskar öppensinnade människor! :-D Jag önskar bara tillägga, att den som tagit störst skada av min läggning är jag, och inte något barn. Se länken ovan för vidare förklaring!
"Och jag säger inte att du är mindre värd som människa eller någon pedofil, men tycker att du kanske borde tänka över det?"
Va'?
Nicolai de Bauer
