Någorlunda bra i alla fall :)

Mår faktiskt väldigt bra idag (än så länge i alla fall).
Och det är tack vare Jennie :)
Det kändes så himla skönt att äntligen bara få prata ur om allt och inte ha nån himla psykolog som ska analysera och greja.

Tyvärr så kanske jag fick Jennie att bli ännu lite oroligare.
Men jag tror faktiskt att det kan vara bra för oss också ifall jag är ärlig och inte bara gräver ner allt.

Men fortfarande så går jag och oroar mig för att hon ska tycka att det blir för mycket och inte orka.
Det kan gå fort mellan att orka och inte orka, det vet jag ju själv.
Man tror att man är stark och klarar av att ta hand om sin kompis,
men egentligen så hamnar man själv bara djupare och djupare ner i skiten.

En sak till jag går och oroar mig för är påsklovet.
Vad ska mamma och pappa säga när dom ser mina armar?
Visst dom behöver ju inte se något, men det är ju på handleden så det är ju lite svårt att dölja och man ska dölja det i en hel vecka.
Det kommer inte bli lätt, men jag måste försöka.
Jag kan inte låta mina föräldrar se.

Aja, nu ska jag inte sitta här och bli deppig!
Nu när jag väl mår någorlunda bra så vill jag inte göra så jag mår skit igen!
*Ha det bra!*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0